Hur kan det vara så?
Jag har nyligen varit och tränat. Tränat de passet jag alltid tränar. Skillnaden denna gång var att efter stationsdelen så hamnade jag på den delen när man ser sig själv i spegeln mellan de andra som gympar mitt emot. Jag körde på som vanligt, med andra ord, kämpar ganska mycket. Väldigt många orkar inte ta ut rörelserna helt och slarvar lite, då tror jag att alla ser och göra likadant och att jag själv gör så för att de andra inte orkar.. Men idag när jag såg migsjälv i spegeln och märkte att jag tog upp benen så mycket, sträckte ut så mycket och böjde ner så mycket som man egentligen ska, så började jag tänka; men gud hur orkar jag ?! (Varning, TÄNK INTE SÅ!) och när jag väl börjat fundera på det så börjar jag spekulera att jag kanske faktiskt inte orkar det, det är bara som jag tror ?... OCH, bara för det, så började jag känna mig trött och trodde inte att jag skulle orka mer, (även fast jag alltid gjort så och ändå alltid orkat.. ?) . Jag var lite tröttare än vanligt när passet slutade.. GUD vad psyket påverkar en! Inställningen, att tro på sig själv..!
Nä... nästa gång blir de inget spegeltittande för mig, bah!
Nä... nästa gång blir de inget spegeltittande för mig, bah!
Kommenteraa råå;)
Postat av: lisa
as snygg blogg.
Kika gärna in på min blogg! :D
Postat av: Anna
Svar: Tack så mycket ^^=)
Trackback