~

Jag tänkte på en grej när jag gick hem från Majlöv ikväll (har en 40mins promenad hem så hade tid att tänka).
Jag tänkte iallafall på att jag alltid fått höra att man ska behandla folk som man själv vill bli behandlad. Man ska vara som man vill att andra ska vara mot en själv.. Men så kom jag och tänka på dessa förhållanden med en toffel..
Ni vet, när det är en som hela tiden drar nytta av att den andra hela tiden försöker vara till lags med honom/henne. I denna situation funkar inte detta "motto" eller vad vi ska kalla det. Det hela börjar ju med att en av dem försöker undvika bråk genom att ge med sig jämt, eller aldrig blir sur, eller gör allt som den andra ber om. (Alltså kan vi säga att den ena försöker vara snäll) Och eftersom en av dem är snäll och ger med sig så betyder det att den andra kan kräva saker som den andre ska ge med sig av? Förstår ni, eller skriver jag för sluddrigt? =P
Detta leder ju vidare till att man utnyttjar mer och mer den personen som gör allt för att vara till lags med en..

Jag vill iallafall komma fram till att klyschan som man så många gånger hört inte stämmer jämt. Liksom, om man vill att man ska leva i lugn tillsammans och aldrig bråka, bara uppskatta varandra och göra saker för varandra, då kanske det inte är så smart att strunta i sin ilska eller och andra känslor. Om man vill något, säg det, om man tycker något, säg det, om man känner något, säg det.

Hmm oj vad blev det av detta? .. Lite funderingar och tankar från Anna :P