"Av: Anna Nyman, 1b"

Debattartikel, skitdrömmar?

Den 25 mars 2007 redovisar Nina Björk i en artikel i DN att hennes hem är slitet och trasigt. Men hon tänker minsann inte köpa något nytt. Inte för att det inte behövs eller att saker inte är tillräckligt trasigt för användning utanför att göra en "politisk motståndshandling". Hon hävdar att den nya inredningstrenden är ett hot mot vår ekonomiska och politiska ideologi och därför tänker hon leva i sitt trasiga hem. Själv har hon inte råd att byta ut sitt rangliga soffbord så hon bildar allians med sin penningbrist och kallar det politik.


Björk deklarerar hur onödig hon tycker en tidning om inredningsdrömmar är. "Deras uppgift är att få mig att begära vad jag inte behöver" skriver hon och står på sig själv att inte vara med i leken och "inte byta ut sig". Hon menar att allt är skitdrömmar som man egentligen inte alls behöver.


Men måste det alltid handla om ytlighet att drömma om ett fräscht hem? - Aha, titta hon har ett nytt fräscht kök, gud vilken ytlig människa som är så lättpåverkad av den nya ideologin!


Visst - dagens samhälle handlar väldigt mycket om att ha det snyggt och fräsch i sin omgivning, men är det allt? Är jag tvungen att vara en ytlig människa just för att jag har den där snygga skinnsoffan då min förra sunkiga, ärvda soffa höll på att ramla ihop? Att det någonstans kan handla om komfort, trevnad, trygghet eller liknande är helt ofattbart, eller?


Nina Björk menar att våra skitdrömmar påverkar växthuseffekten och att vi redan har tagit del av en konsekvens till detta; Jorden har blivit varmare. "Hur vi reagerar på den värmen avgör framtiden" skriver hon i sista stycket och avslutar klyschigt med "Och jag köper i alla fall inte fondtapet.". Hon skyller allt på konsumtionen av de lyxiga, onödiga skitsaker som vi "måste ha". Men Björk kör själv aldrig bil, använder endast energisnåla lampor, stänger alltid av datorn, sopsorterar jämt och köper bara miljövänliga näringsprodukter. Eller? Om så är fallet så skulle jag någonstans kunna förstå att man vill söka efter syndabockar på andra håll och beklagligtvis ger hon lyxkonsumtionen skulden.


Hon jämför inredningstrenden och menar på att ärva och gamla saker har människor som är mer miljömedvetna.



 I Aftonbladet, Kultur 2007-04-09 kritiserar Anna Lundberg Ninas yttrande och tycker det är fel att peka ut vissa livsstilar som bovar i växthuseffekten. Hon förstår inte varför man ska skylla på överklassen nu eftersom de "alltid frossat i exklusiva prylar".


"Det går inte att ställa sig utanför och reducera problematiken till en viss livsstil" skriver hon och menar att det finns så mycket mer som påverkar den globala uppvärmningen.


"Vi är alla konsumenter med skitiga händer. Det räcker inte att ta avstånd från någon annans fondtapet eller handväska" avslutar hon. Där håller jag med henne helt och hållet. Du åker hit och dit och flyger över halva jordklotet, men bara för att du avstår att köpa materiella saker till dig själv gynnar du inte miljön bättre.


Visst känns det skönt att tycka sig hitta syndabockar i vårt globala problem, men tyvärr Björk, det är inte bara den orsaken - som du uttrycker så starkt - som är boven.

Av: Anna Nyman 1b


Kommenteraa råå;)

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0