~

Nu plingar det på dörren. (Eller knackar rättare sagt eftersom våran plingklocka inte funkar längre)
Det är våra middagsgäster.. "Citronhuset" kallar vi dom. Nyinflyttade grannar (även fast vi inte bor på samma väg eller inte ser varandras hus så kallas det grannar här) som har målat sitt hus i en citron-lysande färg , ruggigt!
Frun i huset känner tydligen mamma sen jobbet, annars är dom helt främmande, för mig iallafall som inte varit där på fika =P

Jag tycker inte om middagar som är till för att "lära känna varandra". Det blir så tråkiga och stela samtalsämnen. Man ska berätta vilken skola man går i, vilka intressen man har, vad man gör på fritiden och vad man vill bli när man blir stor o så ska man låtsas va intresserad av vad dessa främlingar har för hobby eller hur de lyckas hålla rådjuren borta från deras älskade blommor som de planterar varje vår...Nä fy o usch på o lära känna nya! (Ber om ursäkt för att jag är tråkig)
Men tacka vetja gamla hederliga grannmiddagar, med roliga samtal, skämt, spela spel och skratta, Thats the shit!

Nu är det tydligen dax att äta, jag kan inte stänga in mig på rummet längre, time is out,
Det är bara att sminka på ett smile, försöka vara lite halvhjärtad o köra hårt!
Puh, tyck synd om mig and so long!