om så vore..

Hon erkänner att hon ångrar sig. Nu, när regnet piskar henne i ansiktet och droppar ner i nacken och rinner längs ryggen. När vinden ruffsar till håret och drar i hennes kläder och leran på vägen tynger hennes genomvåta skor - då ångrar hon sig. Hon trodde att hon skulle klara det men hon hade fel, hon vill inte längre.
Att komma in till värmen, svepa in sig i en mjuk filt och sätta sig framför brasan för att tina - är nu fegt?
 


Kommenteraa råå;)

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0