~

Vissa som möts bara på måfå och ska hälsa, kramar om varandra o frågar hur läget är... Vissa säger bara Hej, vissa nickar eller mimar ett "hej"..

Om det är en bra vän till mig så stannar jag alltid o pratar, men om det är typ en avlägsen gammal klasskompis från lågstadiet så säger jag "Hej".. Men sen så har jag en till grej jag gör och det hatar jag verkligen att jag gör och skäms otroligt för det! Om jag möter någon person som jag känner igen, alltså inte känner riktigt, utan kanske träffar då och då men aldrig pratar med.. Då brukar det komma det lägsta lägsta Hej:et som finns på hela jorden, som man har tur om man hör. Jag tror jag säger det sådär lågt för att inte låta för entusiastisk så man "riskerar" att personen börjar prata med en, för det vill man ju inte, right ? haha!

Anledningen till varför jag tog upp detta nu var att när jag var påväg hem idag så mötte jag min biträdande rektor på tunnelbanan i en av vagnarna jag skulle gå igenom. Hon kände igen mig o sa "hej" sådär artigt. Och så var det min tur... vad kommer ut?
"..hhe*pip*...." (notera att det var i verklig visk-ton och pipet var typ som om man trycker på en knapp på mobilen)

Herregud vad håller jag på med?! Vem piper som hälsning?! Vilken normal människa gör det liksom. "Jaa hej Anna" " eeh,, *pip*.." Folk måste ju tro att man är den blygaste på planeten..Jag måste verkligen sluta upp med mitt visk/pip-hälsande. Alla människor måste väl kunna säga hej ordentligt. Antingen säger man hej, eller så gör man inte det. Inte nån jäkla mellanvariant som jag olyckligtvis kör...

Skärp dig Anna!